vidkilimanjarosfot

Här i Tanzania är jag en rik människa. Jag har pengar, resurser och möjligheter att göra saker de flesta av människorna här bara kan drömma om. Det är en konstig känsla att plötsligt ses som rik när jag aldrig förr någonsin sett på mig själv på det sättet. Hemma har jag aldrig haft mycket pengar, aldrig kunnat lägga undan och sparat eller ärvt något och vissa månader och perioder i mitt liv har varit väldigt kämpiga. Jag vet att jag har det gott ställt hemma i jämförelse med människorna här men det hindrar ändå inte krocken av att se sig själv som en som hankar sig fram och att bli sedd och behandlat som någon som är förmögen.

Den största skillnaden mellan Sverige och Tanzania skulle jag vilja säga är att vi i Sverige har möjligheter att välja - vi kan gå i skolan helt gratis, vi kan välja att skaffa oss en bra utbildning som i sin tur ökar chansen till ett arbete med god utdelning och som innebär trivsel i och med att vi själva kunnat välja det. Vi kan välja att inte gå i skolan men ändå klara oss bra för det finns ett socialt skyddsnät. Här i Tanzania måste man betala för att gå i skolan och det handlar om enorma summor för vanliga människor. Summor som de flesta inte har råd med och därmed inte heller har chansen att få en bra utbildning eller att kunna styra sitt liv i den riktning de önskar. Jag menar inte att dessa människors liv på något sätt skulle vara sämre än våra i Sverige men något vi svenskar har som i stor utsträckning saknas här är valmöjligheter - en chans att kunna påverka sitt liv. En chans som jag är otroligt glad över att jag har och som jag tror många hemma tyvärr ser som en självklarhet.

Sveriges sociala skyddsnät gör och ger så oerhört mycket för jämställdheten mellan människor, för de grundläggande behoven hos människor, att jag inte på något vis kan förstå hur någon kan föredra att inte betala skatt. Hela vårt land skulle bli ett mindre trevligt land, klyftor mellan människor öka, ökad kriminallitet, ökad andel tiggare och utslagna och i förlängningen kanske ytterligare ett land där man inte vågar gå ut efter mörkrets inbrott - den värsta av alla tänkbara tankar för mig. Tänk vilka inskränkningar på din frihet det skulle leda till. Vill människor vekligen bo bakom elektriska stängsel? Jag går till ytterligheter men ni förstår nog min tanke.