vidkilimanjarosfot

Barnhemmet ska flytta och det ska utökas. 5 nya hus ska byggs varav stommen redan är byggd till två av dem. Flytten kommer, om allt går som planerat, att äga rum i januari 2010. Området som Killi Kids ska flytta till är mycket grönare och de kommer att ha helt egna odlingsområden, vilket betyder att de kommer att kunna vara mer självförsörjande än vad de är idag. De sår redan på fälten idag och i fredags var det dags att skörda bönor. Det är svårt att förstå hur mycket arbete det ligger bakom 5 säckar bönor. Bara det lilla vi utförde i fredags tog en hel dag, trots att vi var 5 volontärer, 2 av hushållerskorna var med, managern, läraren och 5 män som dagligen arbetar med uppbyggnaden av det nya barnhemmet.
 
Vi plockade plantorna, sedan sorterade vi bönorna i 3 olika högar, en där de var mogna, en där de var omogna och en där de var för dåliga för att ätas av människor men som barnhemmets grisar skulle få. Sedan fyllde vi bönorna på säckar. Det tog tid är allt jag kan säga och jag som inte är van vid jordbruksarbete hade ont i rygg, armar och händer.

Som belöning fick vi äta sugercane - ser ut som tjocka bambu men är det man utvinner socker ur. För att komma åt sockret (den söta saften) måste man skala pinnen (vilket görs med tändena) sedan får man slita loss en bit och tugga för att sedan spotta ut själva växten, som när sockret är utsuget, smakar som trä. Barnen älskar det men jag tyckte det var lite väl hårt arbete för att komma åt lite sockersaft (bortskämd västerlänning som jag är). Efter allt hårt arbete åkte vi hem till en av hushållerskorna som bor nära och åt middag. Det var en härlig dag, hårt arbete men mycket skratt och en stark gemenskap. "Tanzanianer" är verkligen duktiga på att vara positva och göra det bästa av olika situationer. Jag känner mig tråkig, negativ och stel i jämförelse och har bestämt mg för att försöka få lite Tanzaniansk syn på saker och ting. :-) (I vissa frågor, that is! - min svenska syn på barnuppfostran behåller jag).